Hund på rymmen...

Har skrutit mycket den senaste tiden över hur bra det går att ha Wilma lös när man är ute på promenad. Att hon alltid håller sig l närheten och kommer när man kallar på henne. Men igår morse satte hon mig på prov...

Hade en lugn morgon och var ute i god tid till dagens jobbpass när Wilma beslutade sig för att ge sig ut på egna äventyr. I vanliga fall kommer hon tillbaka när man ropar på henne men så var inte fallet denna morgon. Minuterna tickade iväg och ingen Wilma dök upp...

Det blev till att väcka yngste sonen, slänga sig i bilen och sladda iväg. Fick ett meddelande en stund senare att hon var hemma igen. Hon hade stått ute på grusvägen och sett lite förvånad ut över det faktum att matte kört iväg utan att släppa in henne...😉

Själv kände jag en enorm lättnad då jag målade upp hemska bilder för mitt inre över vad som kunde hänt henne. Älskade, fåniga hund, mitt hjärta svämmar över av kärlek till dig! Men lite arg var jag också, givetvis...😉

Under morgonen promenad höll jag ett extra öga på henne men idag höll hon sig nära hela tiden så jag hade inte behövt oroa mig...

Tre välförtjänt lediga dagar väntar. Tanken är att jag ska ta igen lite förlorad sömn, påskpynta lite, plantera lite blommor och njuta av vårsolen på mina promenader med hundarna. Ella är i löp nu så henne har jag ett extra öga på. Förmodligen hänger Wilma på inom några dagar så en något jobbig period ligger framför oss. Men sedan dröjer det ju minst ett halvår tills nästa gång...

Inatt kunde jag koppla av och sova gott vilket inte varit mig förunnat de senaste veckorna. Så skönt att få den sömn man behöver för annars blir det kämpigt att ta sig igenom vardagen...

I förgår påbörjade jag ett nytt broderi. Det som jag haft liggandes ett tag lockar inte alls då det är alldeles för krångligt att följa mönstret och hålla reda på färger som ska blandas i olika trådar. Och min koncentration är inte på topp just nu heller. Kan kanske hitta inspiration i ett nytt broderi istället. Har ju några stycken att välja mellan. Nu blev det ett Elsa Beskow motiv, Putte i blåbärsskogen. Hoppas det kan inspirera mig och få mig att njuta av broderandet igen. För det är något jag inte känt under lång tid nu...

För ett par dagar sedan hade jag en dag då jag var väldigt disträ. Det verkade som att hjärnan tog en paus och inte riktigt ville vara med. Har ju lärt mig att leva med det och acceptera det faktum att jag inte alltid riktigt kan prestera så mycket som jag skulle vilja. Och just den dagen blev detta faktum så uppenbart. Vad jag önskar mig nu är några dagars härlig uppladdning och vila för en trött hjärna!

Önskar er en fin onsdag!❤😍 

Stanna upp för en stund...

Den senaste tidens oro och stress över situationen både här hemma och ute i världen har lett till begynnande magkatarr och dålig sömn för min del. Livet har satts på paus och man försöker beta av dagarna så gott det går. En ständigt gnagande oro för nära och kära. Och att mitt upp i detta kaos försöka göra något åt sin egna melankoli, att förändra saker i livet, har inte lett till något positivt utan bara en hjärna full av virr-varr. Det blev helt kortslutning till slut och total orkeslöshet...

Just därför blev turen till Ullstorp och gårdagens glödvandring ett perfekt tillfälle att stanna upp för en stund. Få tankarna, som virvlat runt i hjärnan under så lång tid nu, att stillna och flyta på i lagom takt. Att tillsammans med ett gäng andra människor sitta runt en eld och lyssna på berättelser från någon som verkligen kan konsten att fängsla sina lyssnare med sin röst. Att få sätta ord på sina känslor, lyssna på andra som gjorde det samma och att få skratta för en stund. Kände att jag landade där och då, kände ett lugn och en harmoni som det var länge sedan jag ens varit i närheten av att känna...

När elden brunnit ner och bara glöden fanns kvar var det dags att gå över glödbädden till tonerna av trummor och vacker sång. I bakgrunden kvittrade fåglarna och vinden susade i träden. Det var en vacker kväll och ljuset övergick inte i kvällsmörker förrän det var dags att bege sig hem...

Människor hade tagit sig dit både från närområdet men också från bland annat väskusten. Både vana glödvandrare och de som skulle gå för första gången och som var lite nervösa. Människor som var i olika faser i livet, i harmoni eller i livskriser. Alla samlades vi denna kväll, kanske enda gången vi kommer att ses. Men vissa kommer man att för alltid minnas, de gjorde starkt intryck...

Kvällen avslutades med fika och några ord från var och en där man fick sätta ord på sina upplevelser från kvällen. Några mer talföra än andra men alla sa något. Och varje människa upplevde det på sitt sätt, det är det som är det fina...

Jag åkte därifrån med en känsla av ro i själen. För mig blev det en stund av eftertanke. Hur vill jag leva mitt liv framöver? Jag stannade upp och bara var. Det var verkligen en kväll som jag behövde...🙏

Tidigare på dagen gick jag ut i trädgården och snyggade till vid min lilla trapp där mossan tagit överhand. Skönt med lite kroppsarbete. Åsa kom förbi och vi tog en härlig promenad på fältet i vårsolen. Både vi och hundarna njöt i fulla drag och man ville knappt vända hemåt igen...

Idag väntar ännu en ledig dag, en dag med sol som det verkar. Veckohandel och en tur till Fulltofta är inplanerade liksom en ny maträtt som ska tillagas och utvärderas och förmodligen lite diamondpainting. Igår kväll började jag bläddra bland nya tavlor på nätet och blev givetvis sugen på att beställa nya alster. Men jag får stilla mig för nu...

Önskar er en fin söndag och njut av livet som ändå är ganska härligt!

Kram❤😍 

April april...

Vi är inne i april och har upplevt ett typiskt aprilväder nu i några dagar. Regn, hagel och snö har följts av sol och blåst. Just nu, när jag skriver  detta tittar solen fram. Snålblåsten bet i kinderna när jag var ute med hundarna i morse. Men det var uppfriskande och man vaknade till efter en natt med lite orolig sömn...

Dagarna numera går ut på att i den mån man kan undvika att se och höra på nyheterna eller läsa på sociala medier där allt kretsar kring en enda sak. Försöker att göra saker som är upplyftande för själen och glömma, om en för en stund, hur livet ser ut just nu...

Själv är jag verkligen inte hårt drabbad av detta. Har ett jobb att gå till vilket är en stor trygghet. Jag har också förmånen att inte vara i någon riskgrupp. Jag kan ut och gå i skog och mark och njuta av vår vackra natur. Vitsippebackar och rabatter med påskliljor som lyser upp. Stannar upp och tar in dofter och njuter av alla färger som dyker upp, blått gult och vitt. För i naturen går livet sin gilla gång, där är inte livet satt på paus som i övriga samhället...

Igår var jag ute i trädgården och röjde lite. Klippte ner döda växter och så blev det lite annan vårstädning också när jag ändå var i farten. Christer var hemma och passade på att städa lite inomhus vilket verkligen var behövligt. Wilma fick klorna klippta och sedan blev det en kort promenad här i området. Långpromenaden hoppade vi över då det verkligen inte var något väder att njuta av. Bilen blev tankad, fyllde på med bröd och smör och var hos veterinären och köpte torrfoder till Lucas. Skönt att få undan lite sådana måsten och slippa ha det hängandes över sig...

För en vecka sedan kom sängen som jag beställt och den satte Christer ihop i lördags. Kan inte säga att jag har sovit bättre under veckan som gått. Men det beror inte på sängen utan på att det är många tankar som flyger runt i huvudet just nu och som ska bearbetas...

Det blir lite diamondpainting under lediga stunder. Har försökt komma igång med att läsa igen men saknar fokus så jag tappar hela tiden bort vad boken handlar om och får läsa om och om igen utan att förstå vad det är jag läser. Så för nu har jag lagt boken åt sidan. Ser fram emot ljumma vårdagar då jag kan sitta ute på min trapp och läsa med en mugg te inom räckhåll. Längtar...

Samma sak är det med broderandet där jag inte heller hittar någon inspiration just nu. Hoppas hitta den någon stans på vägen men det får vara som det är med den saken just nu...

Eventuellt ska jag ut på lite äventyr framåt kvällen men det beror ju på väder och vind så det får hållas lite öppet än så länge...

Christers födelsedag blev inte riktigt som planerat på grund av rådande omständigheter men det blev en mysig eftermiddag då vi mumsade i oss underbart goda smörgåstårtor och glasstårta och var ute i trädgården och njöt av det vackra vädret. Barnen spelade boll och härjade runt med vårbusiga hundar...

Det har blivit många turer med hundarna på fältet här bredvid så att de fått rasta av sig ordentligt. Älskar att gå där för mig själv och filosofera. Låta tankarna få flöda fritt och bara vara. Får passa på nu i några veckor till innan korna släpps ut på sommarbete. Då får vi hitta andra vandringsleder istället. Och sådana finns det ju gott om...

Önskar er alla en fin lördag. Passa på att gå ut och njuta av solen denna dag! 🤗

Kram❤😍 

I dessa märkliga tider...

Överallt i våra medier överöses man med fakta om detta coronavirus. Slår man på tv:n så är där inslag i massor om dess konsekvenser och hur man bör handla. Sociala medier bjuder på samma inslag och där var och vartannat inlägg handlar om detta virus. Och i dess kölvatten följer märkliga konsekvenser. Inställda evenemang och idrottshändelser. I en del länder väljer man att stänga gränser och förskolor för att hindra spridning i den mån det går. Isolering i hemmet vid minsta symptom. Mitt upp i detta ska man försöka leva sitt liv så gott det går. Ingen förkylning än för egen del men jag får en del mindre konsekvenser i mitt liv, jag som många andra. Ändrade arbetspass och en helt annan medvetenhet än innan detta eländiga virus drabbade världen...

Dagarna som gått har jag haft en rejäl dipp i humöret. Vardagliga ting blir nästan oöverstigliga. Man tar sig igenom dagarna så gott det går. Stiger upp på morgonen och betar av punkterna på måste-listan. Känner harmoni korta stunder när jag gör de saker som är bra för själen. Kämpar med att kunna hantera livets upp och nergångar med vettet i behåll. I min egen takt får jag göra de saker som ska göras, inget går snabbt utan snarare i ultrarapid. Tankar som tar tid att nå fram och landa och som sedan kan bearbetas, i min egen lilla takt. Val som måste göras för att få lite vila. Att vakna på natten och känna ångest över något som ska göras på dagen som kommer, saker som inte ingår i det trygga inrutade vardagalivet. Svetten som rinner och tankarna som maler. Och när man några timmar senare ändå lyckas genomföra det där som kändes omöjligt där i nattens mörker, så känns det så bra och lättnaden i kroppen är stor, en tyngd som lyfts från axlarna och en stund av leenden och skratt...

Denna lördag skiner solen och under natten har det varit minusgrader så morgens promenad i kvarteret kändes krispig och underbar. Ska snart ta en promenad på fältet med mina pälsklingar och bara njuta. Försöka rensa bort de negativa tankarna för en stund och hitta den glada och spralliga Sabine, för hon finna där någonstans...

Framåt kvällen ett vanligt kvällspass men innan dess de vanliga göromålen. Men vi får hjälpas åt så går det smidigt och ger utrymme för den vila som jag så väl behöver...

Önskar er en fin dag! Och njut av livet, hur märkligt det än ser ut ute i världen och här hemma just nu!❤😍 

Sol och blåst på promenaden...

Förra årets sommar och höst gick jag som i ett rus efter resan norrut i vårt vackra land. Levde, och lever fortfarande, i ett rus av hänförelse över allt vackert jag gick uppleva och av alla äventyr vi fick vara med om på vår resa. Kände mig stark i både kropp och psyke och njöt av att vara jag...🙏

Sedan kom vintern med allt regn och med stormiga dagar då man knappt kunde gå ut. När det kunde gå veckor innan solen visade sig för en stund. Dimmiga och gråa dagar avlöste varandra. Energin rann bort och ersattes med trötthet, deppiga tankar och en frusenhet som aldrig försviann trots både raggsockor och långkoftor. Jag har kämpag emot och mellan varven kan jag ändå hitta det där positiva, de fina tankarna som får mig att le en smula. Jag kämpar och vinner över negativa funderingar som försöker slå rot och växa i hjärnan. Jag försöker ha kontroll över dem så att de inte tar över mitt liv.  Jag väljer allt som oftast att skratta och bjuda på mig själv istället för att låta tårar falla. En daglig kamp och som nog aldrig kommer att falla sig helt naturligt utan som jag förmodligen alltid kommer att få kämpa med. 

Med åren har man också lärt känna sig själv och sina brister, men också börjat ta in vad man faktiskt är bra på. Att träna på återstår bland annat att kunna ta in det som omgivningen tycker är bra  med mig och inte bara höra den där lilla, men dock, befintliga delen av något som jag gör mindre bra. För hur det än är så lyssnar man på 99 saker som är bra men det är den där 100:ade som är lite negativ, som man kommer ihåg och som tynger en. Hur kan det vara så?

När jag går tillbaka och läser föregående rader så inser jag också en sak. Att vad betyder det egentligen vad andra tycker och tänker? Man ska ju älska sig själv och accepera sig själv för den man är. En inte alltför lätt sak att uppnå och leva upp till!

Ledig dag idag och jag har lufsat runt i mysbyxor och urtvättad tröja hela dagen. Så trött, som jag nu brukar vara efter ett långt pass dagen innan, och med dålig sömn i kroppen efter en orolig natt. Men huset har blivit städat, tvättmaskinen går varm och hundarna har fått en rejäl promenad på fältet. Solen sken medan vinden blåste friskt och bet lite i kinderna. En ny tavla är beställd. Hittade den och kände att det liksom stod mitt namn på den och att den kallade på mig.😉 Så den längtar jag ju efter att få hem och kunna påbörja så småningom....

Önskar er en fortsatt fin dag!🙏🤗 

Äldre inlägg